125
Psalm 125 – Som Sions berg
[Den sjätte av de femton ”stigande sångerna” (Ps 120-134).
Författare: Okänd
Struktur:
1. Förtröstan på Guds beskydd, vers 1-2
2. Övergång från förtröstan till bön, vers 3
3. Övergång från bön till att uttala frid över Israel, vers 4-5]
______
1 En pilgrimssång.
[Bokstavligt ”en sång från eller för uppstigandet”. Anledningen till denna formulering är att oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
______
De som litar på (förtröstar, sätter sitt hopp till) Herren (Jahve)
är som Sions berg [tempelberget i Jerusalem]
som inte kan rubbas (skakas) utan står fast (stadigt, stabilt) för evigt.
2 Som bergen omger Jerusalem,
så omger Herren sitt folk både nu och för evigt.
[Vers 1-2 formar en kiasm där centralt en bild av Sion och Jerusalem används för att illustrera Guds beskydd. Jerusalem ligger på 800 meters höjd över havet i Judéens bergsområde. Runt hela staden reser sig bergen något högre än själva Jerusalem, särskilt österut. Jerusalem själv är också en kuperad stad eftersom den ligger på flera berg. Här i psalmen kan vi föreställa oss pilgrimen som firar en högtid i Jerusalem och som blickar ut över de omgivande bergen och liknar dem med Guds beskydd som omringar Guds folk. Bergen, och särskilt Sions berg, står för något fast och stadigt.]
3 För ogudaktighetens spira [ett förtryck från en ondskefull kung] ska inte vila
över de rättfärdigas land
med mindre än att de rättfärdiga
sätter sina händer till orättfärdighet (viker av från den rätta vägen).
4 Gör gott Herre (Jahve) mot de goda
och mot dem som har uppriktiga (upprätta, stående) hjärtan.
5 Men de som viker av till sina krokiga vägar
ska Herren (Jahve) leda bort med dem som gör det onda.
Frid (shalom, allt gott) vare över Israel.