125
Psalm 125 – Som Sions berg
[Den sjätte av de femton ”stigande sångerna” (Ps 120-134).
 
Författare: Okänd
Struktur:
1. Förtröstan på Guds beskydd, vers 1-2
2. Övergång från förtröstan till bön, vers 3
3. Övergång från bön till att uttala frid över Israel, vers 4-5]
______
 
En pilgrimssång.
 
[Bokstavligt ”en sång från eller för uppstigandet”. Anledningen till denna formulering är att oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
______
 
De som litar på (förtröstar, sätter sitt hopp till) Herren (Jahve)
 
är som Sions berg [tempelberget i Jerusalem]
som inte kan rubbas (skakas) utan står fast (stadigt, stabilt) för evigt.
Som bergen omger Jerusalem,
 
så omger Herren sitt folk både nu och för evigt.
 
[Vers 1-2 formar en kiasm där centralt en bild av Sion och Jerusalem används för att illustrera Guds beskydd. Jerusalem ligger på 800 meters höjd över havet i Judéens bergsområde. Runt hela staden reser sig bergen något högre än själva Jerusalem, särskilt österut. Jerusalem själv är också en kuperad stad eftersom den ligger på flera berg. Här i psalmen kan vi föreställa oss pilgrimen som firar en högtid i Jerusalem och som blickar ut över de omgivande bergen och liknar dem med Guds beskydd som omringar Guds folk. Bergen, och särskilt Sions berg, står för något fast och stadigt.]
 
För ogudaktighetens spira [ett förtryck från en ondskefull kung] ska inte vila
över de rättfärdigas land
med mindre än att de rättfärdiga
sätter sina händer till orättfärdighet (viker av från den rätta vägen).
 
Gör gott Herre (Jahve) mot de goda
och mot dem som har uppriktiga (upprätta, stående) hjärtan.
Men de som viker av till sina krokiga vägar
ska Herren (Jahve) leda bort med dem som gör det onda.
 
Frid (shalom, allt gott) vare över Israel.