1  [Nu kungörs Babylons fall. Kapitlet är utformat som en klagosång och står i kontrast till den himmelska segersången i nästa kapitel. Johannes perspektiv är från jorden och han befinner sig fortfarande i öknen i denna syn, se Upp 17:3.]

Efter detta såg jag en annan ängel komma ner från himlen med stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. 2 Han ropade med stark röst:

”Störtat, störtat (fallet, krossat, helt förstört) är det stora Babylon!

[En upprepning av kungörelsen som redan gjorts i Upp 14:8. Samma uttryck återfinns i Jes 21:9.]

Det har blivit en boning (hemvist) för onda andar,

[Jesus använder även bilden på fåglar i sina liknelser, som representanter för Satan och den onda andevärlden, se Matt 13:4, 19, 32.]

3 Alla folk har druckit av hennes otukts vredesvin,

4  [En annan röst hörs. Det kan vara en annan ängel. Formuleringen ”mitt folk” gör att det kan vara Jesu röst. Rösten talar fram till vers 20.]

Jag hörde en annan röst från himlen:

Gå ut från henne [avskilj, helga er], mitt folk,

5 Hennes synder har nått upp till himlen,

6 Ge henne lika för lika,

7 Ge henne lika mycket plåga och sorg

för hon säger i sitt hjärta: ”Jag tronar som drottning,

8 Därför ska hennes plågor komma på en och samma dag:

Mäktig är Herren Gud som har dömt henne.

9 Jordens kungar, som har horat med henne och levt i lyx, ska gråta (klaga högljutt) och sörja över henne när de ser röken från den eld där hon brinner. 10 Skrämda av hennes plåga står de på avstånd och säger:

”Ve, ve (uttryck för intensiv förtvivlan), du stora stad!

På en enda timme [en jämförelsevis kort tid] kom domen över dig.”

[Samma uttryck återkommer två gånger till, se vers 16 och 19.]

11  [Bibeln fördömer inte handel, men varnar för att bli fast i mammons grepp och kärlek till pengar. I detta korrumperade ekonomiska system som beskrivs, där bara de som har vilddjurets märke kan köpa och sälja, se Upp 13:16-17, finns de som förtrycker och suger ut de fattiga och tolererar oskäliga vinstintressen. Jordens köpmän som allierat sig med vilddjuret sörjer högljutt. Deras sorg är en självisk klagan över att ingen längre köper deras varor. De tjugonio artiklarna som räknas upp nedan kan delas in i sju eller åtta huvudkategorier av varor där de flesta är lyxprodukter.]

Jordens köpmän gråter och sörjer över henne eftersom ingen längre köper deras fartygslaster. 12 Fartygslaster med:

[Smycken:]

Guld och silver [importerades från Spanien],

[Dyrbara tyger och färger:]

Fint linne [tyg],

siden [tyg]

[Material för lyxmöbler:]

Allt slags tujaträ (cypress, doftande trä) [dyrbara träslag från Nordafrika, populärt material för möbler],

[Material för konstföremål:]

Brons, järn och marmor.

13  [Parfymer och kryddor:]

Kanel och salvor,

[Matvaror:]

Vin och [oliv-]olja,

[Från boskapsmarknaden:]

Boskap och får,

[Från slavmarknaden:]

Mänskliga kroppar

[Uttrycket ”kroppar och själar” kan tolkas på två sätt. Antingen som två skilda begrepp där ordet ”kroppar” syftar på slaveriet och ”själar/liv” visar på hur degenererat ett mänskligt liv blivit. De två orden kan också tolkas som ett begrepp. Inom retoriken kallas detta för hendiadys. Tidigare i listan finns flera ord som används parvis och också kan tolkas enskilt eller som ett begrepp. Ett exempel från samma vers är ”boskap och får” som kan stå för just boskap och får, eller syfta på boskapsmarknaden som helhet och då även inkludera getter och andra djur. I så fall beskriver ”kroppar och själar” alla former av människohandel. Oavsett tolkning handlar det om slavhandeln som var utbredd i Romarriket där hälften av befolkningen var slavar.

Totalt innehåller listan 29 produkter, och speglar varorna från Tyre, se Hes 27. Det är anmärkningsvärt att längst ner i uppräkningen av varor som såldes och köptes nämns slavhandeln. Placeringen, efter matvaror och boskap, visar på hur degenererat människovärdet blivit i Romarriket.]

14 Frukten som din själ längtade efter har försvunnit från dig. All lyx och glans har du förlorat, och man ska aldrig mer finna den. 15 Köpmännen som hade handlat med detta och blivit rika genom henne ska stå där på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga:

16 ”Ve, ve (uttryck för intensiv förtvivlan) du stora stad

17 På en enda timme har all denna rikedom ödelagts.”

Alla kaptener, kustfarare, sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd 18 och såg röken från den eld där hon brann, och de ropade: Vilken stad var som denna stora stad? 19 De strödde jord över sina huvuden och grät och klagade högljutt:

”Ve, ve (uttryck för intensiv förtvivlan) över den stora staden

På en enda timme blev den ödelagd.”

20  [Rösten som började tala i vers 4 avslutar nu:]

Gläd dig över henne [Babylons fall och allt detta som sker], du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter, för Gud har dömt henne och gett er upprättelse.

21 Sedan tog en stark ängel upp en sten, som en stor kvarnsten, och kastade den i havet och sade:

”På samma sätt, lika plötsligt och med våldsam kraft ska Babylon störtas ner och aldrig mer finnas.

22 Aldrig mer ska ljudet av harpister, musiker, flöjtister och trumpetare höras i dig.

Aldrig mer ska någon hantverkare av något slag finnas i dig.

Aldrig mer ska ljudet från en kvarnsten höras i dig.

23 Aldrig mer ska någon lampas sken lysa i dig.

Aldrig mer ska röster från brud och brudgum höras i dig.

Dina köpmän var jordens stora (inflytelserika) män och alla folk blev vilseledda (förförda) genom dina droger [grekiska ordet ”pharmakeia”, vårt ord farmaceut kommer från detta ord. Ofta kombinerades droger och magi, så därför översätts ordet ibland till svartkonst]. 24 I henne [Babylon] fanns blod av profeter och heliga och av alla som hade slaktats på jorden.”