68
Psalm 68 – En segermarsch!
[Psalm 68 är en sång som handlar om Guds makt och majestät. Gud har varit Israels Gud under vandringen från Sinai till Sion, men han är också alla folkens Gud, och en dag ska han regera från Jerusalem. Psalmen har även messianska undertoner. Vers 19 citeras av Paulus i Efesierbrevet om Jesu seger på korset. Bashan är känd som ”ormens plats”, se vers 16, i kontrast till Sion som är Guds stad. Den urgamla profetian från 1 Mos 3:15, hur ormens huvud ska krossas, får sitt uppfyllande i vers 21.
Sju olika namn på Gud används: Elohim, vers 2; Jah, vers 5; Jahve, vers 11; El Shaddai, vers 15; Jah Elohim, vers 19; Adonai, vers 20; Jahve Adonai, vers 21.
Författare: David
Citeras i NT: Vers 19 citeras i Ef 4:8 och antyds i 2 Kor 2:14.
Struktur: Det finns olika sätt att dela upp Psalmen, men det går att se ett kiastiskt mönster med en central proklamation.
A Introduktion, vers 1-7
B Från Sinai till Sion, vers 8-19
C Proklamation, vers 20-24
B’ Segermarsch mot templet, vers 25-32
A’ Avslutning, vers 33-36]
______
1 Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av (för) David, en sång.
______
Introduktion
2 Gud (Elohim) reser sig, hans fiender förskingras
de som är emot honom flyr från hans ansikte (hans närvaro).
[De tre verben är desamma som i 4 Mos 10:35.]
3 Du förskingrar dem som rök försvinner,
som vaxet smälter för eld.
Gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte],
4 men de rättfärdiga – de gläder sig.
De [rättfärdiga] fröjdar sig inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte, i hans närvaro],
de jublar i glädje!
5 Sjung till Gud,
sjung och spela lovsånger till hans namn.
Bana väg för honom som rider fram på molnen (genom öknarna, under kvällen) [se vers 34],
hans namn är Herren (Jah, kortformen av Jahve, betecknar att han alltid har existerat).
Gläd er inför honom.
[Det är inte Baal som rider på molnen – Gud gör det, se 5 Mos 33:26; Jes 19:1. Gud ledde Israels folk genom öknen med eldstoden och molnstoden, och han leder även i dag sitt folk med den helige Ande. Nu kommer anledningen till sången och glädjen:]
6 Han är de faderlösas fader och änkornas försvarare (advokat som för deras talan).
Gud härskar från sin heliga boning.
7 Gud (Elohim), han ger de ensamma ett eget hem (en familj, boning)
och för ut fångar till frihet (lycka, framgång, sång),
men de som öppet trotsar (är ovilliga att förändras)
får bo i öknen (en torr öde vildmark).
Från Sinai till Sion – Gud går med sitt folk
8 Gud (Elohim), när du drog ut framför ditt folk,
när du marscherade fram i ödemarken … [Här avbryts meningen för att ge tid för eftertanke.]
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
9 [Då när Gud marscherade med sitt folk skedde följande:]
Jorden bävade,
ja, himlarna vräkte ner regn,
inför Gud (Elohim), Sinais Gud,
inför Gud (Elohim), Israels Gud. [Dom 5:4-5]
10 Gud (Elohim), du lät ett ymnigt regn falla över ditt utvalda folk (ditt arv),
när de var trötta så gav du dem styrka (du helade dem).
11 Din skara (din militärtrupp) fick bo där [i det utlovade landet Israel],
du försörjde de fattiga (ödmjuka) i din godhet, Gud (Elohim).
12 Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) talade sitt ord.
En stor mäktig armé av kvinnor sprider (proklamerar) de glada nyheterna:
[Syftar antagligen på alla kvinnorna som dansade och lovsjöng Gud under ledning av Miriam efter segern över Egyptens armé, se 2 Mos 15:20.]
13 ”Kungarna som leder arméer flyr – de flyr!
Kvinnorna hemma vid husen delar upp bytet.
14 När ni ligger ner i era fårfållor [när ni är hemma i säkerhet, eller när ni är stilla],
då ska ni glittra och glänsa i silver och glänsande guld [ni har fått ett stort segerbyte],
ni ska vara helt övertäckta precis som duvorna täcks av sina vingar!”
15 När den Allsmäktige (El Shaddai) förskingrar kungarna där,
som snö på Samon!”
[Det finns ett berg som heter Samon nära Sikem (Shechem), se Dom 9:48. Detta område i Samarien får aldrig mycket snö och uttrycket skulle kunna motsvara något mycket ovanligt som ”snö i Saharaöknen”. Guds seger är oväntad och extraordinär. Etymologiskt kan ordet ”samon” komma från, eller påminna om, ordet för ”mörk”. I kontrast till den vita rena snön så kan betydelsen i så fall vara: ”mörka berg täckta i vit snö”. Titeln ”El Shaddai” förekommer bara här och i Ps 91:1 i Psaltaren. Ordets ursprung är okänt, men kan komma från ordet för att förgöra, hebreiska ”sadad”. Den kopplingen skulle kunna finnas här i hur Gud som ”förgör” förskingrar kungarna.]
16 Berget Bashan [Hermon] är ett guds (elohim, ett upphöjt, majestätiskt) berg,
ett berg med många (höga, rundade) toppar [bergskedjan i Golanhöjderna, med början i Hermon med dess toppar].
[Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. Berget Bashan syftar troligtvis på berget Hermon. Ett av ordets betydelser är ”bördig mark”, vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön. Ordet ”Bashan” betyder också ”orm” och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som ”ormens plats”. Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se 1 Mos 6. Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som ”den siste av rafaéerna”. Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se 5 Mos 3:8-11; Jos 12:4-5.]
17 Varför ser ni, berg med många (höga, rundade) toppar, med avund (hat, förakt),
på berget [Sion, se Ps 48:3, 9] som Gud (Elohim) valt till sin boning?
Ja, Herren (Jahve) ska bo där för alltid.
18 Guds (Elohims) vagnar [för striden] är tiotusentals, tusen och åter tusen,
Herren (Adonai) är mitt ibland dem, i helighet som på Sinai.
[Tankarna går till Egyptens militär med vagnar, se 2 Mos 14-15, men Guds härskara är större, se Ps 20:8; 2 Kung 6:15-17.]
19 Du for upp i höjden [himlen], du tog fångar (du förde bort fångar i fångenskap),
du tog emot gåvor bland människor,
ja, även bland de upproriska (som vände sig mot dig), för att du, Herre Gud (Jah Elohim), skulle bo där [i Sion].
[Versen citeras av Paulus i 2 Kor 2:14; Ef 4:8.]
Proklamation
20 Herren (Adonai) är värdig vårt lov varje dag (välsignad är han),
som bär (som ständigt lyfter upp) våra bördor,
Gud (El, den mäktige, starke) är vår räddning (frälsning).
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
21 Vår Gud (El) är en Gud (El) som befriar (frälser),
hos Herrarnas Herre (Jahve Adonai, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk)
finns befrielse (räddning) från döden.
22 Ja, han ska krossa (slå) sina fienders huvuden,
den håriga kronan (skalpen) på den som går där i sin stora skuld.
[Den håriga skalpen kan syfta på det barbariska eller demoniska utseendet på dessa fiender. Här kan man också ana ett uppfyllande av den urgamla profetian från 1 Mos 3:15.]
23 Herren (Adonai) säger: ”Från Bashan [Hermon, ormens plats, se vers 15] ska jag föra tillbaka dem,
föra dem tillbaka från havets djup [som ofta representerar kaos],
24 så att din fot kan stampa (bada) i blod,
och dina hundars tunga kan ta del av [äta, slicka blodet från] fienderna.” [Upp 14:20; 19:17]
Segermarsch mot templet
25 Man såg din segermarsch (din väg, resa, intåg), Gud (Elohim),
segermarschen av min Gud (El), min kung, i helighet!
26 Sångarna främst, instrumenten [musiker på strängade instrument] sist,
i mitten unga flickor som spelar på tamburiner. [2 Mos 15:20; Dom 11:34; 1 Sam 18:6]
27 [Nu kommer en inbjudan att stämma in i lovsången:]
Välsigna (prisa) Gud (Elohim) i den stora församlingen,
Herren (Jahve) – från Israels källa.
[Israels folk har sitt ursprung från Gud som är livets källa, se Ps 36:10].
28 Där [i segertåget, se vers 25] går Benjamin som är minst som erövrare [som den som slog fienden],
Juda ledare i den stora skaran (ordagrant ”en stor hög med stenar”),
[tillsammans med] Sebulons ledare och Naftalis ledare.
[Saul var från Benjamins stam som var den ringaste, se 1 Sam 9:21. Sebulon och Naftalis land motsvarar övre och nedre Galileen, det område som det profeteras att Jesus skulle verka i, se Jes 9:1.]
29 Gud (Elohim) har befallt din styrka [att du ska vara stark – Israel],
var stark, O Gud (Elohim).
Du som agerade (verkade) för oss 30 från ditt tempel –
upp till Jerusalem kommer kungar med gåvor till dig.
31 Straffa (tillrättavisa) odjuret i vassen [Behemot, se Job 40:10, 16],
tjurarnas hop och folkens kalvar. [Fientliga nationer liknas med farliga djur.]
Trampa ner dem som älskar silver,
förskingra de folk som vill ha (finner nöje i) krig.
32 De kommer med röda kläder (bronsartiklar; eventuellt kan det betyda ”högt uppsatta personer” eller ”ambassadörer”) från Egypten,
Kush (nuvarande Etiopen och Sudan) skyndar sig att sträcka fram sina händer.
[För att prisa Gud eller skyndar hit för att ge gåvor].
Avslutning
33 Jordens riken, sjung till Gud (Elohim),
spela till Herrens ära!
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
34 Till honom som rider fram på himlarna, urtidshimlarna [se vers 5],
där låter han sin röst höras, hans mäktiga röst.
35 Ge Gud (Elohim) makten (erkänn att det är Gud som har kraften, makten och äran),
vars majestät är över Israel, hans makt är i himlarna.
36 Fruktad är du, Gud (Elohim), i din helgedom,
du som är Israels Gud (El),
som ger makt och styrka åt sitt folk,
lovad är Gud (Elohim).