50
Psalm 50 – Sann tillbedjan
[Denna psalm är skriven som en domstolsförhandling där Herren ställer frågor till sitt folk. Det finns likheter med Jes 1:2-20. Gud värdesätter äkta tillbedjan över tomma religiösa ritualer. Detta är den första psalmen som tillskrivs Asaf.
Författare: Asaf
Struktur:
1. Introduktion, vers 1-6
2. En rätt tillbedjan, vers 7-15
3. En rätt livsstil, vers 16-21
4. Slutsats, vers 22-23]
______
1 En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av (för) Asaf.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder ”en som samlar”. Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och 73-83.]
______
Gud, Herren Gud (El Elohim Jahve) har talat
och kallat (namngett) jorden från solens uppgång (öst) till dess nedgång (väst).
[Det var genom att tala som allting blev till i skapelsen, här påminns om hur Guds tal är skapande.]
2 Från Sion [templet i Jerusalem], skönhetens fulländning, har Gud (Elohim) strålat fram,
3 vår Gud (Elohim) kommer och han tiger inte (kan inte tiga).
En förtärande eld stormar kraftigt framför honom
och runt omkring honom.
4 Han kallar på himlarna däruppe
och på jorden, till att döma sitt folk.
[Himlarna och jorden är Guds vittnen när Han dömer, se 5 Mos 32:1.]
5 Samla mina heliga till mig,
dem som har ingått förbund med mig genom ett offer.
6 Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
för Gud (Elohim) själv är domare.
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
7 [Vers 7-15 riktar sig till folket i stort:]
Hör mitt folk och jag ska tala,
Israel och jag ska vittna mot dig.
Gud, din Gud (Elohim Elohim) det är jag.
8 Jag tillrättavisar dig inte för dina offer,
dina brännoffer är ständigt inför mig.
9 Jag har inget behov av en tjur från ditt hus,
eller boskap från din fålla.
10 Alla skogens djur är mina,
boskapen på tusen kullar.
[Ett uttryck för att allt levande tillhör Gud, han har ju skapat allting till sig själv].
11 Jag känner alla bergets fåglar
och fältets vilda djur är mina.
12 Om jag blev hungrig, skulle jag berätta det för dig [Israel],
världen tillhör mig och allt som finns i den.
13 Äter jag tjurars kött
eller dricker jag getters blod?
14 Offra tacksägelsens offer till Gud (Elohim)
och uppfyll dina löften till den Högste (Elion).
15 Och kalla på mig i dagar av nöd,
jag ska befria dig och du ska ära mig.
16 [Vers 7-15 riktar sig personligt:]
Men till den gudlösa (ogudaktige, ondskefulle) säger Gud (Elohim):
”Vad gör du (vad har du för dig)?
Läser upp mina lagar och tar mitt förbund i din mun?
[Hur vågar du tala som om du kände mig? Jämför 2 Tim 3:5.]
17 Du hatar tillrättavisning
och kastar mitt ord bakom dig (vänder ryggen till det).
18 När du ser en tjuv är du belåten med honom,
och din del är tillsammans med äktenskapsbrytare.
19 Du har öppnat din mun för ondska,
och din tunga främjar svek och bedrägeri.
20 Du sitter och talar mot din broder,
skvallrar om din egen mors son.
21 Dessa saker har du gjort. Skulle jag då vara tyst?
Du tänker att jag är likadan som du,
men jag förebrår dig och ställer detta inför dina ögon.
22 Betänk nu detta, du som glömmer bort Gud (Elohim),
annars ska jag slita dig i stycken utan att någon räddar dig.
23 Ett lovets offer ärar mig,
och till den som styr sina steg rätt
ska jag visa Guds (Elohims) frälsning.