Filipperbrevet
Inledning
Introduktion: Detta brev är ett tackbrev till församlingen i Filippi, som på nytt bidragit finansiellt till Paulus tjänst. De hade gett frikostigt med ett glatt hjärta trots att de själva inte var rika, se 2 Kor 8:1-3. De var kända för att vara givmilda och generösa. Detta var inte första gången de gav till Paulus, flera tidigare tillfällen finns dokumenterade i NT. De skickade hjälp till honom när han var i Tessalonike och Korint, se Fil 4:14-16; 2 Kor 11:9. Orden ”glädje” och ”var glad” används sexton gånger och titeln ”den Smorde”, grekiska ”Christos”, nämns femtio gånger, vilket tydligt visar på brevets tema – glädjen i Jesus!
Ungefär tio år tidigare hade Paulus under sin andra missionsresa kommit till Filippi. Tillsammans med honom var också Timoteus, Silas och Lukas, se Apg 16:12-40. En församling grundas och några av de första kristna var en välbärgad kvinna som hette Lydia och hennes familj, en slavflicka och den romerska fångvaktaren med sin familj. Staden fick sitt namn efter Filip II som då intog staden 360 f.Kr. namngav den efter sig själv. Han är dock mer känd för den son som han födde fyra år senare – Alexander den store. Filippi kallades ofta ”lilla Rom” sedan Augustus 42 f.Kr. hade gjort staden till en provins där invånarna hade samma rättigheter som i Rom. Staden var också en militärkoloni och befolkningen bestod av många pensionerade romerska soldater. Brevet innehåller tolv militära liknelser.
Struktur:
1. Jesus vårt föredöme, kapitel 1-2.
2. Kraften i Jesus, kapitel 3-4.
Skrivet: Omkring år 61 e.Kr. Det faktum att filipperna hört att Paulus var i Rom, hunnit samla in ett ekonomiskt understöd, skickat i väg Epafroditus och slutligen fått höra att Epafroditus blivit svårt sjuk, innebär att brevet är skrivet i slutet av Paulus tvååriga fängelsevistelse i Rom.
Till: Filippi.
Från: Rom. Troligen under Paulus tvååriga fångenskap i Rom, se Fil 1:13, 22; Apg 28:30.
Författare: Paulus, se Fil 1:1.
Budbärare: Epafroditus, se Fil 2:25.
1
Hälsning
1 [Från:] Paulus och Timoteus,
tjänare (slavar, livegna) till Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Till:
alla de heliga i Jesus den Smorde (Messias, Kristus) som bor i Filippi
[i Makedonien, nuvarande norra Grekland],
tillsammans med församlingsledarna
(grekiska ”episkopos” som betyder ”de som vakar över”)
och församlingstjänarna
(diakonerna, de som tjänar i praktiska tjänster i församlingen).
[Detta är det enda brev där Paulus inte använder någon titel. Han känner församlingen i Filippi väl och de har en djup vänskap. Timoteus, som är Paulus närmaste medarbetare och som finns vid hans sida i Rom, skickar med sina hälsningar. Han är inte medförfattare eftersom Paulus skriver ”jag” i vers 3. Kanske fungerade han som sekreterare. Timoteus fanns också med när Paulus kom till Filippi första gången och var ett välbekant ansikte för dem, se Apg 16:1-2; 16:12-40. Det har nu gått omkring tio år sedan församlingen grundades, och den har växt och är väl strukturerad med ledare och församlingstjänare.]
2 Nåd (oförtjänt favör och gillande) till er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Tacksägelse och bön för församlingen
3 [Några av de första troende här var den välbärgade kvinnan Lydia och hennes familj, en slavflicka som befriats från en ond ande och föreståndaren för fängelset och hans familj, se Apg 16:13-18, 29-34, 40. Det är troligtvis dessa, och andra i församlingen som han lärt känna under sina besök där, som han tänker på när han skriver denna hälsning.]
Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er, 4 och när jag ber för er ber jag alltid i glädje, 5 på grund av ert gemensamma engagemang (aktiva deltagande, finansiella givande, partnerskap) i evangeliet från den första dagen [när Lydia öppnade sitt hem för evangeliet, se Apg 16:15] fram till nu [när ni skickat denna gåva]. 6 För jag är säker på (har fullt förtroende för), att han som har börjat ett gott verk i er (bland er) också ska fullända det fram till den Smordes (Kristi) Jesu dag [då Jesus kommer tillbaka].
7 Det är inte mer än rätt att jag känner så för er, eftersom ni finns i mitt hjärta. [Kan också översättas ”eftersom jag finns i ert hjärta”. Den tvetydiga formuleringen kan vara medveten eftersom den förstärker att omtanken och engagemanget i evangeliet var ömsesidigt.] Ni är delaktiga både i min fångenskap och när jag försvarar (argumenterar för) och befäster (stärker, ger bevis för) evangeliet. 8 Gud är mitt vittne hur jag längtar efter er med den Smordes (Kristi) Jesu djupa, innerliga kärlek. [Paulus hjärta är så uppfyllt av Jesu kärlek att han känner det som om han bar Jesu hjärta för sina troende syskon i Filippi.]
9 Min ständiga bön för er är att er osjälviska kärlek mer och mer ska överflöda, men samtidigt begränsas [som flodbankar] genom en rätt kunskap och urskillning (andligt omdöme), 10 så att ni kan avgöra vad som är bäst (det mest rätta att göra i varje situation) och är rena och inte blir en stötesten [att ni själva faller eller orsakar andras fall], fram till den Smordes (Kristi) dag. 11 Fyllda med rättfärdighetens frukt [singular, se Gal 5:22] som kommer genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Gud till ära och pris. [Att Gud blir förhärligad, manifesterad, att han får äran, blir prisad och känd är målet.]
[Senare i sitt brev varnar Paulus församlingen för falska lärare, se Fil 1:18-19; 3:2. Det är därför Paulus ber att deras kärlek ska flöda över, men inte obegränsat. De får inte vara naiva och okritiskt acceptera allt vad dessa falska lärare säger.]
Budskapet kan inte låsas in!
12 Syskon (bröder och systrar i tron), nu efter att noga ha funderat på detta, vill jag att ni får veta (får del av min erfarenhet) att det som hänt mig snarare har lett till evangeliets (det glada budskapets) framgång.
Evangeliet sprids
13 Det är öppet känt i hela pretoriet (det romerska militära högkvarteret) och för alla andra att det är på grund av den Smorde (Messias, Kristus) som jag bär mina bojor, 14 och de flesta syskonen (bröderna och systrarna i tron) har genom mina bojor fått ny frimodighet, och de vågar nu mer än någonsin tala (berätta, predika) Guds ord [vågar bryta tystnaden och agera oavsett konsekvenserna].
[Pretoriet syftade ursprungligen på generalens tält i ett romerskt militärläger. Ordet ”praetor” betyder ordagrant ”den som går i spetsen”. På Paulus tid hade betydelsen utvidgats till att beskriva både det militära högkvarteret i Rom och i provinshuvudstäderna. Samma ord, ”pretoriet”, används för den plats där Jesus förhörs av Pilatus, vilket troligen är i Antoniaborgen norr om templet i Jerusalem, se Joh 18:28. Förutom platsen kunde ordet också syfta på soldaterna som ingick i det kejserliga livgardet. I denna specialstyrka ingick flera tusen soldater. Antalet varierar för varje kejsare, ursprungligen var de 8 000. Under kejsar Neros styre, när Paulus skriver detta brev, var de omkring 5 000. Paulus satt fängslad i Rom och var troligen fastkedjad, i handen eller vristen, vid en soldat i fyratimmarspass. Ryktet om honom spred sig bland alla dessa i livgardet och även till ”alla andra” soldater och tjänstefolk där, se vers 13. Många verkar ha blivit troende eftersom ”de som hör till kejsarens hus” hälsar i brevets avslutning, se Fil 4:22.
Det finns flera kopplingar mellan pretoriet och Filippi. Många pensionerade soldater bodde i Filippi. Man har också hittat kopparmynt i Filippi från den här tiden med inskriptionen ”Kohor prae Phil”. På svenska ”Preatoriets kohort i Filippi”, där en kohort var en bataljon bestående av 600 soldater. Detta antyder att många av de pensionerade soldaterna i Filippi kom just från kejserliga livgardet. Nyheten att Paulus var känd av hela kejserliga livgardet i Rom, måste glatt veteranerna i Filippi. De tänkte förmodligen på sina yngre kollegor som fortfarande tjänstgjorde där, som nu hade fått höra evangeliet.]
Jesus blir predikad!
15 Visst finns det de som predikar den Smorde (Messias, Kristus), bara på grund av avundsjuka [för den uppmärksamhet jag fått] och för att försöka splittra, men andra gör det med rätt uppsåt. 16 De gör det i osjälvisk kärlek, eftersom de vet att jag är satt att försvara (argumentera för) evangeliet. 17 De förstnämnda [som är avundsjuka och vill splittra] predikar den Smorde (Messias, Kristus) av själviska motiv (rivalitet, själviska ambitioner), inte med rena motiv, bara för att göra det svårare för mig i min fångenskap.
Paulus attityd
18 Än sen (vad är min åsikt om detta)?
Resultatet är att i båda fallen, vare sig det är av fel motiv eller i sanning, blir den Smorde (Messias, Kristus) predikad, och det är jag glad för. Ja, och det ska jag fortsätta att glädja mig åt hädanefter också, 19 för jag vet att detta kommer att leda till min befrielse (bevarande, helande och upprättelse), tack vare era förböner och all generös hjälp från Jesu den Smordes (Kristi) Ande (som försörjer alla mina behov). [Ordet befrielse, grekiska ”soteria”, används inte bara för den eviga frälsningen som Gud ger, utan också om kroppsligt helande och välmående, se Matt 9:21-22; Mark 15:30-31. I så fall syftar det på att Paulus är säker på att han kommer att bli frisläppt. Hela detta stycke har också en parallell i Job 13:13-18. Paulus kommer också en dag att stå inför Gud och bli förklarad rättfärdig.] 20 Det är min säkra förhoppning att jag inte ska komma på skam på något sätt, utan att jag ska vara frimodig i allt jag säger så att den Smorde (Messias, Kristus) nu som alltid förhärligas i min kropp, vare sig jag lever eller dör. [Döden var ett verkligt hot eftersom Paulus sitter fängslad, se vers 13]. 21 För min del är den Smorde (Messias, Kristus) själva livet [hans liv är i mig – han är enda anledningen till att jag lever], och döden (ordagrant: ”att ha dött”, dvs. livet efter döden) är en vinst för mig.
22 Men om jag fortsätter livet i kroppen (köttet), så betyder det fortsatt fruktbärande (produktivt) arbete [i min tjänst för evangeliet]. Kunde jag välja, vet jag inte vad jag skulle föredra. 23 Jag dras åt båda hållen. Min längtan är att bryta upp (plocka ner tältet för att resa vidare) och vara hos den Smorde (Messias, Kristus), vilket är långt mycket bättre, 24 men att jag är kvar i min kropp (köttet) är nödvändigt för er skull. 25 Övertygad om detta, vet jag att jag ska leva kvar och vara med er alla, för er framgång (utveckling, fördjupning) och glädje i tron, 26 så att när jag kommer till er igen, så har ni ännu större anledning att vara stolta (glada) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, på grund av vad han gör genom mig.
Stå tillsammans och var enade
27 [Vers 27-30 är en mening i grekiskan. Filippi var en romersk koloni. Trots det långa avståndet till Rom gällde romerska lagar i staden och staden var befriad från större skatter. Paulus bild och ordval i vers 27, ”lev som medborgare”, förstods väl av brevets mottagare.]
Vare sig jag kommer och besöker er, eller om jag förblir frånvarande, lev era liv som [himmelska] medborgare på ett sätt som är värdigt evangeliet om den Smorde (Messias, Kristus), så att jag får höra detta om er:
Att ni står fasta i samma ande
och samma sinne (tanke)
och sida vid sida kämpar (tävlar tillsammans som i en lagsport, grekiska ”synathleo”)
för tron på evangeliet [sprider det glada budskapet],
28 utan att ens för ett ögonblick bli rädda för motståndarna (skrämda, som en häst som skenar),
en sådan djärvhet blir för dem ett tydligt tecken på deras egen undergång,
och [ett säkert tecken] på er befrielse (frälsning) och att detta är av Gud.
29 Ni har nämligen fått förmånen (glädjen och privilegiet) att inte bara tro på (vara trofast) den Smorde (Messias, Kristus), utan att också lida för hans skull, 30 eftersom ni har samma kamp (tävling) att utkämpa som ni såg i mig [som jag hade], och som ni nu hör att jag [fortfarande] har.