1  [På grund av förföljelsen i Tessalonike hade Paulus tvingats fly till den närbelägna staden Berea och sedan vidare ner till Aten. När de troende från Tessalonike, som fört honom i säkerhet, återvände hem, skickade han med bud att Timoteus och Silas också skulle komma till Aten så snart som möjligt, vilket de gör, se Apg 17:15. I detta kapitel återkommer orden ”er tro” fem gånger, se vers 2, 5, 6, 7, 10. De troende i Tessalonike fick genomlida mycket förföljelse och Paulus var angelägen om att veta hur deras tro klarade dessa prövningar.]

När vi därför inte stod ut längre, bestämde vi oss [Paulus och Silas] för att stanna ensamma kvar i Aten 2 och sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare för evangeliet (de goda nyheterna) om den Smorde (Messias, Kristus) [till er i Tessalonike], för att styrka (ge stabilitet) och uppmuntra er i er tro 3 så att ingen vacklar (svajar fram och tillbaka) under dessa lidanden. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant. 4 Redan när vi var hos er sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått, som ni vet. 5 Det var därför som jag, när jag inte längre stod ut, sände bud [genom att skicka Timoteus till er] för att få veta hur det var med er tro. Kanske hade frestaren frestat er och vårt arbete varit förgäves?

[Paulus omsorg för församlingarna i Makedonien gjorde att Timoteus skickades tillbaka till Tessalonike. Senare reser även Silas till Filippi. Både Timoteus och Silas återförenas så småningom med Paulus i Korint, som är hans nästa stopp efter Aten, se Apg 18:1-5.]

6 Men just nu har Timoteus kommit tillbaka från [sitt besök hos] er med goda nyheter om er tro [som står fast] och er kärlek (som är osjälvisk och utgivande).

[Paulus blir överväldigad av de goda rapporterna som Timoteus har med sig och skriver detta brev på en gång, se Apg 18:5.]

Timoteus har berättat hur ni ständigt tänker på oss med glädje och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er. 7 Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, syskon (bröder och systrar i tron), mitt i alla våra svårigheter och lidanden. 8 Nu lever vi [igen], om ni står fasta i Herren. 9 För hur kan vi tacka Gud nog för er, för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud?

10 Natt och dag bönfaller vi intensivt (till det yttersta, mer än vanligt) om att

[Ordet för bönfaller är ”deomai” som är ett starkt ord som uttrycker en bön för ett stort behov. Uttrycket ”natt och dag” innebär inte en oavbruten bön, utan att vid varje tillfälle de bad, både natt och dag, fanns dessa två specifika böneämnen med. Timoteus nämner tro och kärlek i vers 6, men inte hopp. Hoppet om att Jesus ska komma tillbaka kan vara en av de saker som Paulus vill fortsätta att undervisa de troende i Tessalonike om. Det är också ett ämne han tar upp i fortsättningen på detta brev.]

11  [Paulus bön i vers 11-13 är en enda mening i grekiskan. Den beskriver nu mer detaljerat med fler ord bönen i vers 10.]

Må vår Gud och Far själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er.

12 Må Herren låta er växa och överflöda i den osjälviska, utgivande kärleken till varandra och till alla,

13 så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far

[Paulus bad inte att de skulle vara syndfria – det är omöjligt. Han bad att de skulle vara fläckfria. Det är samma ord som i 2:10 beskriver hur Paulus hade uppträtt hos dem. Det innebär att de, efter att gjort upp med sina felsteg, blev fria.]