Kolosserbrevet
Inledning
Introduktion: Staden Kolossai låg bara några kilometer från de två stora städerna Laodikeia och Hierapolis i Lykosdalen, i nuvarande Turkiet. När Paulus skriver detta brev har Kolossai förlorat sin forna glans och är den minsta av dessa städer. Paulus passerar troligen genom Lykosdalen under sin tredje missionsresa på väg till Efesos, se Apg 19:1. Dock stannar han aldrig till i Kolossai. Brevet innehåller inga personliga hälsningar. Paulus har bara ”hört” om dem, se Kol 1:4, 9; 2:1. Församlingen grundades troligen av Epafras under den treårsperiod då Paulus var i Efesos och evangeliet spred sig i hela Asien, se Apg 19:10.
Brevet är ett av de fyra ”fängelsebreven” som Paulus skrev från Rom. De andra är breven till Efesos, Filippi och Filemon. Det är troligt att flera av dem skickades samtidigt. Tychikus omnämns som budbärare både i brevet till Efesos och Kolossai, se Ef 6:21; Kol 4:7-9. När Tychikus lämnat brevet i Efesos fortsätter han och Onesimus de sjutton milen österut till Kolossai. Med sig har de troligen också brevet till Filemon. Onesimus är nämligen den slav som brevet till Filemon handlar om, se Filemon 1:10, 12.
Struktur:
1. Jesus är Herre över allt, kapitel 1-2.
2. Sträva efter det som finns ovan, kapitel 3-4.
Skrivet: 61 e.Kr.
Till: Kolossai, men skulle även läsas upp i de närbelägna större städerna Laodikeia och troligtvis även Hierapolis, se Kol 4:13, 16.
Från: Rom. Brevet är skrivet under Paulus tvååriga fångenskap i Rom, se Kol 4:3, 10, 18; Apg 28:30.
Författare: Paulus, se Kol 1:1.
Budbärare: Tychikus och Onesimus, se Kol 4:7, 9.
1
Inledning
Hälsning
1 [Från:] Paulus,
genom Guds vilja en apostel (sändebud, ambassadör) åt den Smorde (Messias, Kristus) Jesus,
och [från] brodern Timoteus.
[Timoteus som finns vid Paulus sida i Rom skickar också med sina hälsningar. Kanske fungerade han som sekreterare och skrev ner det Paulus dikterade, fram till sista frasen där Paulus signerar och validerar brevet, se Kol 4:18. Hos den fängslade Paulus i Rom finns även Aristarchus, Johannes-Markus, Justus, Epafras, Lukas och Demas, se Kol 4:10-14.]
2 Till de heliga (avskilda för Gud) i Kolossai, de troende syskonen (bröderna och systrarna) i den Smorde (Messias, Kristus).
[Kolossai var belägen i Lykosdalen i den romerska provinsen Frygien, nuvarande Turkiet. Staden låg 17 mil öster om Efesos längs med huvudvägen till Orienten. Alldeles intill Kolossai låg de mer välkända, större, blomstrande städerna Laodikeia och Hierapolis. Brevet skulle också läsas upp i åtminstone Laodikeia, se 4:13, 16. Det är värt att notera att brevet är adresserat till just Kolossai, den minsta och i jämförelse obetydliga staden i detta område.]
Nåd (kraft, oförtjänt favör) vare med er och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag) från Gud vår Far.
JESUS ÄR HERRE ÖVER ALLT (1-2)
Tacksägelse
3 [Vers 3-8 är en enda lång mening i grekiskan. Alla Paulus brev börjar med tacksägelse.]
Vi tackar alltid Gud, vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) Far [för er tro och kärlek, se vers 4],
när vi ber (vars innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud) för er.
4 Vi har hört [av Epafras, se vers 7] om:
er tro (trofasthet, förtröstan)
på den Smorde (Messias, Kristus) Jesus,
och om den (osjälviska, utgivande) kärlek
som ni ständigt har till alla de heliga [troende systrar och bröder],
5 på grund av (genom) hoppet
som väntar er (finns i säkert förvar, finns reserverat för er) i himlen.
[Ordet ”på grund av”, grekiska ”dia”, kan syfta tillbaka på Paulus tacksamhet i vers 3, men troligast hör det ihop med den föregående versen och då blir betydelsen att deras himmelska hopp har sporrat dem till ”tro och kärlek”. Tron blickar upp till Gud, kärleken ut till andra och hoppet ser framåt. Tron vilar på vad Jesus gjort, kärleken verkar nu och hoppet ser fram mot framtiden. Orden tro, kärlek och hopp återfinns ofta i Paulus brev, se 1 Tess 1:3; 1 Kor 13:13; Rom 5:1-5; 12:6-12.]
Detta hopp har ni redan hört om i sanningens ord, evangeliet (det glada budskapet) 6 som har nått fram till er liksom det överallt i världen ständigt bär frukt och växer. [Verben ”bär frukt” och ”växer” är i den grekiska verbformen medium som markerar evangeliets inneboende kraft att sprida sig.] Så även hos er, från den dag ni fick höra (förstå) det och lärde känna Guds nåd (kraft, gudomliga favör) som den verkligen är.
[Evangeliet handlar om nåd, inte nåd plus gärningar, se Rom 11:6; Ef 2:8-9; Tit 3:5-7. Evangeliet om Guds nåd befriar från synd och för människor in i en rätt relation med Gud.]
7 Det fick ni lära er av Epafras, vår käre medarbetare som troget tjänar den Smorde (Messias, Kristus) i vårt ställe. [Han blev troligen utsänd från Efesos under den treårsperiod då Paulus var där och evangeliet spred sig i hela Asien, se Apg 19:10.] 8 Han har berättat för oss [Timoteus, Lukas m.fl. som var hos Paulus i Rom] om er kärlek i Anden [Gal 5:22; Rom 15:30].
Paulus bön för församlingen
9 [Paulus brister nu ut i bön för församlingen i Kolossai. Vers 9-16 är en enda lång mening.]
Av den anledningen [på grund av de goda rapporterna om er tro och kärlek, se vers 4] har vi från den dag vi hörde det [då Epafras kom till oss i Rom] inte upphört att be för er.
Vi ber att ni ska bli fyllda av kunskapen om hans vilja,
med all andlig vishet och insikt (hur den praktiskt appliceras).
10 Målet är att ni ska leva värdigt Herren och behaga honom på alla sätt,
genom att bära frukt i alla slags goda gärningar
och växa i kunskapen om Gud.
11 Vi ber att ni ständigt ska bli styrkta
med all kraft som kommer från hans härliga makt.
Det resulterar i uthållighet (att ni kan stå fast under prövningar)
och tålamod (självkontroll, att ni får en förlåtande attityd mot människor),
och att ni med glädje 12 alltid tackar Fadern,
som har kvalificerat er (utrustat er med allt som behövs)
att vara delaktiga i de heligas arv i ljuset. [Delaktighet i Guds rike, ett arv i himlen, se Kol 1:5.]
13 Han [Fadern] har räddat oss (befriat oss, dragit in oss till sig själv) från mörkrets makt (välde, styre, kontroll)
och fört oss in i (förflyttat oss till) sin älskade Sons rike (kungarike).
14 I honom är vi friköpta,
[det innebär att] våra synder är förlåtna (en juridisk term för att avskriva, befria från något bindande).
Jesus är i centrum utav allt
15 [Följande stycke kan vara en tidig kristen hymn eller dikt som Paulus citerar. Stycket är väl strukturerat med kiasmer i flera nivåer. I den litterära formen som kallas kiasm hör temat i första stycket ihop med temat i det sista, temat i andra stycket med näst sista stycket, osv. I vers 15-17a sammanfattas Jesu roll i skapelsen. På motsvarande sätt och med liknande ord och uttryck sammanfattas Jesu roll i frälsningen i vers 18-20. Centralt mellan dessa två block finns vers 17b – allt hålls samman genom honom!]
Han är den osynlige Gudens avbild (porträtt, ikon),
förstfödd (har den högsta rangen och ägandeskapet) över hela skapelsen.
[Fadern, som är ande och osynlig, se Joh 4:24, gjorde sig synlig för mänskligheten i Jesus. Det grekiska ordet för avbild är ”eikon”. Samma ord används när Jesus frågar ”vems bild” det är på myntet, se Matt 22:19-21. Jesus är Guds porträtt, en synlig målning av Gud.
Förstfödd kan både betyda ”den som först är skapad och född” och ”den som har den högsta rangen”. Betydelsen kan inte vara att Jesus är skapad av Gud, eftersom följande verser tydligt säger att ”allt är skapat av honom” och att han fanns ”före allt”. David kallas också den förstfödde i Ps 89:27 trots att han är den yngste av sina bröder. Jesus är Gud, han har skapat, dött och uppstått för mänskligheten, se Fil 2:6-18. Han är den förstfödde från döden, se 1 Kor 15:20.]
16 För i honom skapades [hela universum – både den materiella och andliga världen]
allt i himlarna
och på jorden,
det synliga
och det osynliga,
oavsett om det är tronfurstar
eller herradömen,
eller makter
eller väldigheter,
allt är skapat genom honom
och till honom.
[Versen är skriven som en kiasm. Hela versen ramas in av att Jesus har skapat allt. I nästa nivå hör himlen ihop med det osynliga och jorden med det synliga. Troligtvis beskrivs sedan den osynliga änglavärldens hierarki med tronfurstar osv. Anledningen kan vara att i den grekiska mytologin finns en mängd olika gudar, alla i olika grader. Ängladyrkan kunde också lätt smyga sig in även i den kristna tron. Jesus står över allt detta och är den enda vägen till Gud. De tre prepositionerna ”i honom”, ”genom honom” och ”till honom” i början och slutet på denna vers är ett sätt att bemöta de falska lärarna. I århundraden hade de grekiska filosoferna undervisat om att allt har en orsak, plan och syfte. Vad det gäller skapelsen så är Jesus den som planerat den, gett upphov till den och det slutgiltiga syftet och målet med hela skapelsen.]
17 Han är till före allting.
Allt består (hålls samman) genom honom. [Detta är kiasmens centrum!]
18 Han är huvudet
för sin kropp,
församlingen.
[Paulus använder ofta bilden med Jesus som huvudet för sin kropp, församlingen. Den illustrerar på ett fint sätt att varje del är betydelsefull, se 1 Kor 12:12-26; att kroppen växer och mognar, se Ef 4:15-16; att huvudet har en frälsande roll, se Ef 5:23. På samma sätt som en kroppsdel inte kan överleva utan kroppens pulserande blod, behöver varje kristen vara sammankopplad med kroppen och huvudet.]
Han är begynnelsen,
[det vill säga] den förstfödde från de döda [som uppstått med en förhärligad kropp],
för att han i allt skulle vara den främste.
19 För det behagade Gud att låta hela fullheten (summan av Guds alla attribut, och hela hans kraft)
bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig,
sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors –
frid genom honom både på jorden och i himlen.
Försonade med Gud
21 [Vers 21-23 är en enda mening i grekiskan. Den är komplex men väl strukturerad. Det finns ett tidsperspektiv där Paulus först påminner de troende i Kolossai om deras tidigare ofrälsta tillstånd, att de nu är försonade och att det också finns ett framtida hopp!]
Ni var en gång [i ert ofrälsta tillstånd] främlingar och fientliga i sinnet [mot Gud i ert sätt att tänka] vilket fick sitt uttryck i era onda gärningar. 22 Han [Jesus] har nu försonat er [de troende i Kolossai med Gud] i sin fysiska kropp (kötts kropp) genom sin död, för att ställa fram er heliga (avskilda till tjänst för Gud, fria från världens inflytande) och felfria (utan fläck) och ostraffliga (juridisk term, fria från anklagelser) inför sig – 23 [Allt detta ska han göra] om ni fortsätter i tron (vilket jag vet att ni gör), väl grundade och fasta [ni har blivit placerade på en grund, vilket resulterar i att ni bygger ert liv som ett hus stadigt på den grunden], och inte viker av från det hoppets evangelium som ni har hört – evangeliet som förkunnas i hela skapelsen (för allt skapat) under himlen, och jag Paulus har blivit dess tjänare.
[Verbet ”förkunnas” är i den grekiska verbformen ”aorist”, en verbform som inte har någon svensk motsvarighet. Eftersom det också är substantiviskt particip så har verbet ingen tydlig tidsform, utan syftar snarare till att beskriva karaktären av evangeliet som kolosserna har hört – ett som måste förkunnas för allt skapat. Ibland översätts verbet ”har predikats”, vilket kan tolkas som att inget mer behöver göras. Något som skulle gå emot Paulus livsgärning som är att predika och sprida evangeliet i hela världen! I stället är det evangeliet som alltid är relevant och som alltid behöver förkunnas bland alla folk i alla kulturer över hela jorden.]
Apostelns tjänst
24 Nu [även när jag är fängslad] gläder jag mig mitt i mina lidanden för er, och det som fattas (är kvar) av den Smordes (Kristi) lidanden uppfyller jag i mitt liv för hans kropp, som är församlingen.
[De lidanden Paulus talar om kan inte referera till Jesu lidande på korset för mänsklighetens synd. Dessa är fullbordade och ingen människa kan ta del i dem. Det finns dock en aspekt där Jesus lider än i dag. När Paulus var på väg till Damaskus för att fängsla kristna hörde han en röst som sade: ”Saul, Saul varför förföljer du mig?”, se Apg 9:4. Paulus hade inte medvetet förföljt Herren, men när han förföljde kristna var det samma sak. Huvudet för Jesu kropp i himlen känner av när hans kropp här på jorden får lida.]
25 Dess tjänare har jag blivit genom det uppdrag som Gud gav mig för er skull: att överallt predika Guds ord, 26 det mysterium (en hemlighet) som varit dold genom tider och generationer men nu har uppenbarats för hans heliga. 27 Gud ville visa dem vilken rik härlighet detta mysterium är bland (i) hedningarna:
Den Smorde (Messias, Kristus) i (mitt ibland) er, härlighetens hopp.
[Detta skrev Paulus till troende i Kolossai som inte var judar. Den grekiska prepositionen ”en” som används två gånger i vers 27 kan både betyda ”i” eller ”bland”. Paulus kan syfta på båda dessa betydelser. Att Jesus skulle välkomna hedningarna och bo i deras hjärtan var något häpnadsväckande. Detta beskrivs som en ”hemlighet”, grekiska ”mysterion”. Samma term användes i andra läror om hemlig högre kunskap som bara delades med en inre cirkel upplysta. Detta hemlighetsmakeri finns inte i Bibelns användning av ordet, i stället beskrivs något som varit dolt men som nu är uppenbarat. Jesus är hemligheten, se Kol 2:2! Han öppnar dörren för alla människor till att ta del av frälsningen. Paulus utvecklar detta mer i Ef 3:1-6.]
28 Honom [inte en lära utan personen Jesus, se vers 27] predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att föra fram varje människa som fullkomlig i den Smorde (Messias, Kristus). 29 För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.